Vi kliver ut i vårgrönskan och möts av ett stillsamt lugn med en vårsol som strålar.
– Vi har sparat växtligheten på tomten med flit, med naturtomt får vi mat till bina, säger Gustav Lindman, som möter upp tillsammans med mamma Karin Tellman på gården i Hjorted. Karin hjälper bland annat till med administration och försäljning. Honungen säljs bland annat via REKO-ring i Tjust och är populär.
– Förra året slungade vi närmare ett ton honung, men alla burkar har gått åt, berättar Karin.
Idag är vi här för att få veta mer om bina och deras betydelse som en bro mellan människa, jordbruk och ekosystem. Gustav Lindman är tredje generationens biodlare i familjen. Till vardags arbetar han som tekniker samt driver småskaligt lantbruk på familjegården i Hjorted. Han är dessutom deltidsbrandman.
– Det här är min fristad, min lugna oas, säger han. Vi lever nära naturen och följer årstidernas rytm. Bina passar in i den vardagen. De kräver uppmärksamhet och lyhördhet.
Entusiasmen när Gustav berättar om de små pollinatörerna går inte att ta miste på. Vi får kika in i en av kuporna. För att lugna bina använder han en naturlig anisolja innan han med van hand öppnar upp en av gårdens tjugotalet samhällen. Efter en stund blir glädjen extra stor – vi har hittat drottningen!
För Gustav är biodlingen både ett intresse och ett arv.
– Det jag gör idag har rötter i det jag lärt mig av min pappa: lugnet vid kupan, respekten för bina och förståelsen för att man samarbetar med naturen, man styr den inte.
– Det svåraste är att acceptera att aldrig ha kontroll, utan påverkas av väder, sjukdomar och drottningens öden, det är påminnelser om att biodling aldrig är en exakt vetenskap, menar han.
– Det roligaste är att följa utvecklingen i ett samhälle. När man öppnar en kupa och möts av ett lugnt, starkt samhälle som arbetar i full harmoni eller när man kunnat hjälpa ett lite svagare samhälle att återhämta sig, det känns som ett mirakel, varje gång.