Efter att ha tillbringat över halva mitt liv med kundvård, service och kommunikation, så är det fortfarande lika belönande att kunna få en person att känna sig välkommen, ha möjligheten att få en medmänniska att le och att kunna hitta en bra lösning på deras problem.
I dessa högteknologiska tider, så blir det mellanmänskliga mötet allt mer viktigt – för ju mer digitaliserad vår omvärld blir, desto större tyngd får den personliga kontakten mellan gäst och servicepersonal.
Sedan barnsben är jag något av en naturnörd, skogsmulle eller vad en nu kan tänkas vilja kalla mig. Få saker gör mig så lugn och fin till sinnes som att kliva ut i skogen, bort från de asfalterade vägarna och rakt in i grönskan. Det finns, enligt min mening, alltid en viltstig som tar mig till en plats jag aldrig vetat att jag behövde besöka. Samma kärlek till naturen har fått mig att brinna för sådant som återbruk, sopsortering… och att äta upp ogräset, snarare än att slänga det på komposten. Tänk ändå, vilken massa spännande och alldeles gratis ingredienser som växer på en markplätt nära dig! Kirskål, nässlor, löktrav och plister gör sig fantastiskt bra som fyllning i en matig paj.
Tänker jag rätt på saken, så var det egentligen bara en tidsfråga innan jag hamnade på den plats jag idag befinner mig: i kundservice hos Västervik Miljö & Energi. Att kliva in här har öppnat upp nya vyer och får mig dagligen att inse att jag har så mycket spännande att lära gällande alla de olika delar som ryms under företagets paraply.
Här får jag möjligheten och utmaningen att omsätta i praktiken allt det där som jag tycker är så viktigt – och som är en av anledningarna till att jag praktiskt taget alltid har med mig en hopvikt påse i jackfickan. Inte för att shoppa, utan för att plocka skräpet som sorgligt nog ofta pryder dikesrenen vid de vägar där jag traskar med vår labrador Affra… och eftersom jag är en snål smålänning, så kan jag tipsa om att det de facto kan löna sig att plocka med sig skräp hem och sopsortera det.
I appen Bower kan skräpet omvandlas till poäng och sedermera reda pengar. Lyxen att ha fastighetsnära insamling för mitt skräp, det är nördigt nog något jag gläds åt varje vecka när jag får en notis i mobilen om att det är dags för tömning av något av kärlen.
Samma småländska genetiska arv, kombinerat med tidigare nämnda naturnördighet, är anledningen till att knutarna av vårt hem pryds av stora, blå plasttunnor. Även ett milt sommarregn hjälper till att fylla dessa vattenreservoarer och tack vare dem klarar vi oftast hela sommaren utan att behöva ta av vårt kranvatten för att hålla trädgårdens och balkongens alla sommarblommor och grönsaker frodiga. Att förena nytta med nöje har väl sällan varit en så självklar kombination.
Malin Peterson
Kundrådgivare, Västervik Miljö & Energi