När Jörgen Nilsson började jobba som yrkesfiskare tillsammans med sin pappa Rolf 1979 fanns det många heltidskollegor i branschen i Västervik. Över 40 år senare är han kvar ensam med att enbart livnära sig på fisket – ihop med sonen Alexzander Hjalmarsson och kusinbarnet Magnus Svensson fångas sill och skarpsill med trål.
Att Jörgen Nilsson, från Händelöp, skulle bli fiskare var givet. Precis som när det gäller flera generationer före honom och även generationen efter – i form av sonen Alexzander Hjalmarsson.
– Det går långt bak i tiden och var ett självklart arv för mig att fortsätta efter farfar Anders Magnus (som också var båtbyggare) och pappa Rolf. Jag slutade skolan efter åttonde klass och började jobba med min far på heltid redan som 15-åring, berättar Jörgen.
Under 1980-talet fanns det många yrkesfiskare på heltid i Västervik.
– Vi var säkert ett 15-tal och sedan tillkom ännu fler ute på öarna i skärgården. Då fanns det väldigt gott om fisk och vårt huvudsakliga fokus låg på torsk. Men även exempelvis sill, ål, abborre och gädda. Sedan började beståndet av torsk att minska rejält och sedan flera år tillbaka råder det ju förbud att fiska det i Östersjön, menar Jörgen.
Numera är det sill (eller strömming som det oftast kallas på ostkusten) och skarpsill (en mindre sorts sill) som gäller när de ger sig ut med trålaren VK 190 Scanö. Den är 24 meter lång och på 150 bruttoton. Med ekolod söker de upp var stimmen finns och åker sedan runt med nätet i vattnet.
Jörgen (59 år) äger och driver VK 190 Fiskeri AB tillsammans med sonen Alexzander (30 år) och kusinbarnet Magnus Svensson (44 år).
– Jag har alltid tyckt att det är roligt att fiska – gillar mycket att vara ute på sjön och det är både ett fritt och flexibelt yrke. Därför började jag jobba med pappa direkt efter gymnasiet som 19-åring, berättar Alexzander.
När det gäller flera arter har fångsten minskat mycket genom åren – men i år har det gått bättre än på väldigt länge för sill och skarpsill.
– Det tog bara några månader för oss att nå upp till den årskvot som vi fått tilldelat från EU – på cirka 1 500 ton. Därför får vi inte fiska mer sill och skarpsill i år – utan i stället syssla med underhåll, forskning och även hinna vara lediga en hel del, ler Alexzander.
De brukar köra trålaren två personer åt gången (har även ett annat kusinbarn till Jörgen anställd, Per Nilsson, 61 år) – längs kusten och utåt havet från Västervik ned mot Blekinge.
– Vi är som längst ute tre dygn i sträck. Sillen säljs sedan till olika grossister, medan skarpsillen exporteras till Danmark för att bli till fiskmjöl, förklarar Jörgen.
Han har genom åren på nära håll upplevt en allt sämre miljö i Östersjön.
– Övergödning och en sämre vattenkvalitet är tyvärr väldigt tydlig. På djupare vatten är botten i många fall död och det ser vi ibland även på grundare vatten också. Generellt sätt har fisken dragit sig längre in mot land, säger Jörgen.
Detta märks av vid fisket av bland annat abborre, gädda, gös och flundra. Jörgen brukar fiska på fritiden för det egna behovet – medan Alexzander även arbetar med det vid sidan av.
– Då åker jag med en mindre, öppen båt och använder mig av vanligt garn (nät) och bottengarn som ligger stilla. Fångsten brukar jag sälja till framför allt restauranger i Västervik, berättar han.
Att de är fenor på att håva in en massa firrar råder inget tvivel om. Och det fungerar väldigt bra att arbeta inom familjen.
– Det är väldigt kul att jobba ihop och positivt att vi är i olika åldrar där det blir en kombination av erfarenhet och nytänkande, ler Jörgen.